Jag har ett sommarjobb på Scan och det jag har sett och hört har fått mig att börja undra hur företaget egentligen fungerar.
Det arbetar väldigt många invandrare där. Jag menar inte att invandrarna är problemet. Problemet är snarare att många inte kan svenska tillräckligt bra och inte känner till svenska lagar, kollektivavtal eller sina rättigheter. Min upplevelse är att vissa chefer, bemanningsföretag och underentreprenörer utnyttjar detta. Många verkar vara rädda för att säga ifrån och arbetar under mycket stor stress.
Det drabbar inte bara utländska arbetare. Om arbetsgivare vänjer sig vid att människor accepterar sämre villkor kan samma sätt att behandla personal senare användas mot alla arbetare, även svenskar.
Jag har träffat personer som har arbetat där i flera år men fortfarande bara får tidsbegränsade kontrakt som förlängs om och om igen. Samtidigt har jag sett och hört om personer som är släkt med chefer eller har nära kontakter med ledningen och som får fasta tjänster mycket snabbare. Först hade jag svårt att tro på det, men sedan fick jag se konkreta exempel.
Ibland får jag nästan känslan av att verksamheten fungerar som en familjekrets där kontakter och släktskap kan vara viktigare än hur länge någon har arbetat eller hur bra personen sköter sitt jobb. Att ett företag har en familjär kultur kan inte betyda att chefernas släktingar ska få fördelar framför vanliga arbetare.
En annan sak som chockade mig var en arbetare som visade att han bara betalade omkring 2 000 kronor i skatt i Sverige trots att han hade en ganska hög lön. Han sa att han var anställd genom ett irländskt företag och betalade skatt där. Jag vet inte exakt hur upplägget fungerar eller om jag har förstått allt rätt, men jag blev väldigt förvånad över att det tydligen kan fungera så. Är detta vanligt bland utländska underentreprenörer, och är det lagligt?
Jag har också personligen hört en person i arbetsledande ställning hos en utländsk underentreprenör tala mycket grovt och förolämpande till sina egna anställda. Han använde kränkande uttryck på flera språk och verkade göra det öppet även inför andra arbetare.
Jag har även sett hur samma arbetsledare kunde vara mycket hård och nedlåtande mot en arbetare, men ändrade ton direkt när någon annan kom förbi. Det gav mig intrycket att han inte ville att andra skulle höra hur han behandlade personalen. Jag har hört att han tidigare arbetade på en annan avdelning och sedan flyttades, men jag känner inte till hela historien. Kanske finns det personer här som vet mer eller har haft liknande erfarenheter.
Arbetsmiljön är mycket stressig och produktionen går snabbt. Jag har själv sett kött falla ner på golvet och sedan lyftas upp och läggas tillbaka i produktionen. När jag frågade andra fick jag höra att sådant händer på många fabriker. Är detta verkligen normalt och tillåtet?
Jag har också sett personer på arbetsplatsen som enligt min uppfattning verkade vara påverkade av något. Jag kan naturligtvis inte veta om det handlade om droger, mediciner eller något annat, så jag vill inte anklaga någon. Men beteendet gjorde mig orolig, särskilt på en arbetsplats med maskiner, knivar och högt arbetstempo.
Det lokala facket har också gjort mig väldigt besviken. Min upplevelse är att de sällan går ut i produktionen och själva frågar arbetarna hur de har det. Arbetarna måste söka upp dem, trots att många inte kan språket eller känner till sina rättigheter.
När jag frågade om personer som får tidsbegränsade kontrakt förlängda år efter år fick jag bara svaret att företaget får göra så. Jag har också förstått det som att samma personer kan sitta kvar länge i det lokala facket utan att det verkar hållas regelbundna val.
På andra arbetsplatser där jag har varit har man valt lokala representanter varje eller vartannat år. Här får jag intrycket att vissa sitter kvar nästan permanent. Kanske beror det på att ingen annan vill ta på sig ansvaret, eller på att det krävs god svenska och att få svensktalande arbetare arbetar kvar i produktionen. Men om en facklig representant inte gör sitt jobb borde det finnas en möjlighet att välja någon annan.
Vad är annars fackets uppgift? Ska de inte gå ut i verksamheten, prata med personalen, känna till problemen och stå på arbetarnas sida? Finns det någon högre nivå inom facket eller någon annan instans dit man kan vända sig för att få det lokala fackets arbete granskat?
Jag är bara sommaranställd, och kanske är det därför många inte vill prata öppet med mig. Jag förstår att personer som arbetar där permanent kan vara rädda om sina kontrakt, sina positioner eller sina relationer till cheferna. Men kanske finns det människor här som vågar berätta anonymt om sina erfarenheter.
Jag brukar reagera när jag ser orättvisor, men här har jag sett så många olika saker att jag börjar undra om problemen är mycket större än jag först trodde.
Innan jag började hade jag en helt annan bild. Jag trodde att arbetsvillkoren på ett stort och välkänt svenskt företag skulle vara ordnade och rättvisa. Efter det jag har sett har den bilden förändrats mycket. Jag studerar också vidare inom ett annat område och hoppas verkligen att det inte fungerar så här på alla stora arbetsplatser.Jag skriver inte detta för att attackera vanliga arbetare eller invandrare. Tvärtom tycker jag att många människor utnyttjas eftersom de befinner sig i en svag position och inte känner till sina rättigheter .Ni som arbetar eller har arbetat på Scan: känner ni igen detta? Är det likadant på andra avdelningar eller fabriker? Hur väljs de lokala fackliga representanterna egentligen? Och vart kan man vända sig när man inte litar på det lokala facket? Jag vill inte skriva mer än så just nu, eftersom jag fortfarande arbetar där och inte känner till hela bilden. Men om jag får veta mer kanske jag återkommer med en uppdatering.
